Fettolycka
Nu ska ni får höra om M's stora, feta dag. En mindre smaskig berättelse om världens äckligaste tjej.
Det började med att jag inte alls varit något speciellt hungrig. Hade ätit ett ägg (100kcal) och några skedar yoghurt naturell (50kcal) på morgonen och förmiddagen - nothing more. Sen blev jag dessvärre mer eller mindre tvingad till fika hos en gamling, så det blev en lussekatt (250kcal). Fine, ett litet kvällsmat sen får det vara bra.
Innan mitt pass var över kom en kollega vars dotter håller på att utbilda sig till konditior och hon har gjort en beställning på 10st tårtor, men beställaren hade aldrig dykt upp och gick inte att nå denne. Att sälja alla dessa 10 tårtor skulle tydligen inte gå heller, så mamman till dottern fick 6st så idag på jobbet var det julklappsutdelning tydligen. Jag och fyra andra kollegor blir alltså belönade inte bara med en tårtbit, utan en hel tårta va. Jag tar hem min tårta och ska precis slänga den, då den lilla oskyldiga tanken kommer "ät en liten bit, bara smaka". En fin, klassiskt fin bostontårta.
Här hörrni, fram tills detta låg jag på 400kcal, och kanske klarat dagen på 550kcal. Men icke. För jag smaka en liten bit. Sen åker soppskeden fram och jag bokstavligt slevar i mig tårtan. Jag äter som jag aldrig sett mat förr och håller nästan på att kväva mig själv. Hinner inte tugga, ta en sked och svälj. Jag hinner nog inte ens uppleva smaken. *Pling-pling* Så ringer det på dörren. Jag ställer ner tårtan på bordet och går och öppnar. Där står en vän "Nej men hallå! Chansade på att ta en snabbtitt om du var hemma när jag ändå passerade här!", "Oj så trevligt att se dig då. Eehm, eeeeh, eeeehm..." (jag får nästan lite panik och börja kallsvettas, tänk om hon får syn på tårtan som står ute i köket, helt sönertrasad för jag dykt ner som ett utsvultet lejon i den.) "... stig på! Gå du in till höger mot vardagsrummet så ska jag bara in till köket och fixa en grej snabbt!".
Jag rusar in mot köket, slänger tårtan, dra fram disktrasan och dra runt några varv där jag stått (för smulor och skit vill jag lova att de låg runt om. Jag är en G R I S nämligen). Springer ut till vardagsrummet "Vill du ha kaffe, te, saft eller något? Har dessvärre inget att fika på." (För tårtan ligger nu bland mina äckliga sopor, vilket den borde gjort från början)
Det började med att jag inte alls varit något speciellt hungrig. Hade ätit ett ägg (100kcal) och några skedar yoghurt naturell (50kcal) på morgonen och förmiddagen - nothing more. Sen blev jag dessvärre mer eller mindre tvingad till fika hos en gamling, så det blev en lussekatt (250kcal). Fine, ett litet kvällsmat sen får det vara bra.
Innan mitt pass var över kom en kollega vars dotter håller på att utbilda sig till konditior och hon har gjort en beställning på 10st tårtor, men beställaren hade aldrig dykt upp och gick inte att nå denne. Att sälja alla dessa 10 tårtor skulle tydligen inte gå heller, så mamman till dottern fick 6st så idag på jobbet var det julklappsutdelning tydligen. Jag och fyra andra kollegor blir alltså belönade inte bara med en tårtbit, utan en hel tårta va. Jag tar hem min tårta och ska precis slänga den, då den lilla oskyldiga tanken kommer "ät en liten bit, bara smaka". En fin, klassiskt fin bostontårta.
Här hörrni, fram tills detta låg jag på 400kcal, och kanske klarat dagen på 550kcal. Men icke. För jag smaka en liten bit. Sen åker soppskeden fram och jag bokstavligt slevar i mig tårtan. Jag äter som jag aldrig sett mat förr och håller nästan på att kväva mig själv. Hinner inte tugga, ta en sked och svälj. Jag hinner nog inte ens uppleva smaken. *Pling-pling* Så ringer det på dörren. Jag ställer ner tårtan på bordet och går och öppnar. Där står en vän "Nej men hallå! Chansade på att ta en snabbtitt om du var hemma när jag ändå passerade här!", "Oj så trevligt att se dig då. Eehm, eeeeh, eeeehm..." (jag får nästan lite panik och börja kallsvettas, tänk om hon får syn på tårtan som står ute i köket, helt sönertrasad för jag dykt ner som ett utsvultet lejon i den.) "... stig på! Gå du in till höger mot vardagsrummet så ska jag bara in till köket och fixa en grej snabbt!".
Jag rusar in mot köket, slänger tårtan, dra fram disktrasan och dra runt några varv där jag stått (för smulor och skit vill jag lova att de låg runt om. Jag är en G R I S nämligen). Springer ut till vardagsrummet "Vill du ha kaffe, te, saft eller något? Har dessvärre inget att fika på." (För tårtan ligger nu bland mina äckliga sopor, vilket den borde gjort från början)
Men jag är inte förvånad. I veckan bröt jag mitt "träna lungt löfte", har inte hamnat i någon "överäta" situation när jag bara tränat lungt. Fick ett sneryck och sprang 1mil i full fart, åt inget och sprang 7km igår i högt tempo. Aldrig mer träna, aldrig mer äta. Aldrig mer äta, aldrig mer träna.
Jag åt inte upp hela tårtan såklart. Men säkert 1/3, och det vill jag lova är mycket fett och socker - framförallt mycket kalorier, japp 1000kalorier vågar jag tror. Inte nog med det. Jag var hungrig nu på kvällen, voila 500kcal på smörgåsar. Döda mig. Imorgon blir det VATTEN och återigen VATTEN. Ingen mat.
Jag åt inte upp hela tårtan såklart. Men säkert 1/3, och det vill jag lova är mycket fett och socker - framförallt mycket kalorier, japp 1000kalorier vågar jag tror. Inte nog med det. Jag var hungrig nu på kvällen, voila 500kcal på smörgåsar. Döda mig. Imorgon blir det VATTEN och återigen VATTEN. Ingen mat.
Kommentarer
Postat av: Pro ana diary
Hoppas allting är bra med dig vännen!
Trackback
