analisious

Hejsan trevliga människa. Är allt bra idag? Inte? Men låt höra. Nu skall jag gnälla av mig, som vanligt...

För det första: Vissa personer äcklar mig, andra gör mig otroligt besviken och vissa såra verkligen rent av. Vissa gör allt det där.

Vissa personer irritera mig något fruktansvärt. Egentligen utan att göra något speciellt. Bara att prata med mig. Idag är definitivt inte min dag. Känner mig ledsen, arg. Yes, deprimerad. Igen. I år igen, jaja, jippie. =) Blir aldrig frisk, i guess.

Rolig fredag. Börjar sakta inser att jag är utesluten och ersatt. Av allt och alla. Jag vet att mina matrutiner har ett stort finger i spelet. Antingen håller jag mig på hemma plan för att slippa äta - eller för att äta (h-e-t-s-a).

Men det gör ont. Det svider att se sina gamla kompisgäng har nya vänner som det hänger med. Nya, roligare och snyggare tjejer att umgås med. Kanske lättare också, det har nog en stor betydelse också. Brukar kolla mig i speglen och får ångest. Det är hopplöst. Mitt ansikte går inte att göra något åt, det är som det är. Det kommer aldrig att bli snyggt, hur mycket åtgärder man än vidtar. Jag gråter och jag har ångest för mitt utseende och för att det är omöjligt. Precis som när någon dött - man kan inte riktigt inse att personen är borta föralltid. När man väl inse det blir sorgen starkare, men man tror fortfarande att det ska finnas något sett att få tillbaka personen. Precis så känner jag för mitt ansikte och kropp.

Men min kropp. Den kan aldrig blir vacker eller snygg - men den kan bli okej. Men jag MÅSTE sluta äta då. För att rädda något på mig. Väldigt ofta har jag självmordstankar för mitt utseende, för det monstret jag ser i speglen. Jag vill dö/avsluta min tid/försvinna, för jag vet att ingen vill ha mig. Ingen vill har ett äckligt monster. Det gör så himla ont att veta det. Men jag är alldeles för feg och patetisk för att ta steget, och har en alldeles för dålig självkaraktär för att kunna sluta äta. Jag lever i en ond cirkel. Usch...

Usch! Hamnar runt de envisa 1000kcal idag också. Kommer aldrig att hinna gå ner 7kg till jul om jag fortsätter i denna söliga takten. Skärpning som gäller nu. Har grymt ont i magen nu också. Imorgon ska jag sköta mig. Det lovar jag. Jag måste ner 7kg innan jul. Det är viktigt. Ska springa runt som en idiot. Ska ner. När jag nått målet så har jag en belöning som väntar. :)

En kompis ringde mig tidigt idag och bad mig komma över på kvällen. Eller de började igår. Idag hade hon beslutat sig för att bjuda på middag, rättare sagt tre-rätters. Uppfostrad som man dessvärre är så äter man upp det som ligger på tallriken, tackar för maten och berömmer den. Nu har jag suttit och räknat och klurat, ja. Minst 700kcal på den, sedan 300kcal innan dess. Eftersom jag inte heller är säker på de 700kcal, så sätter jag 1000kcal. Så 1300kcal, för att hålla säkra sidan. Ångest, ångest och ångest. Imorgon vill jag bara gå under jorden och dö.

Kolla på Karatefylla just nu, så är inte på något speciellt seriöst humör. Fy fan vad sjukt program. Men jag skrattar vettet ur mig. Framförallt när de hade smygfilmat bruden när hon typ hetsåt som en gris. Påminde om mig, när hon åt alltså. Men i övrigt gick det dåligt idag. Mycket dåligt på matfronten. Var hos mamma idag. Hon ville att jag skulle smaka på hennes saffranskaka. Sa att jag tagit en bit innan när hon hämtade sin tvätt. Den var så god. Det var den säkert också.

Tråkig dag. Var och lämnade hunden, filat naglar och funderat. Känns som det är dags att faktiskt planera något. Kanske morgondagen. Morgon: Activia 60kcal + clementin 40kcal Lunch: Banan 100kcal Middag: Ägg 100kcal Försöka iallafall. Jag är ju rätt värdelös på att hålla de jag planerat. Det är pga att jag är ful och fet. Alla fel jag gör är pga det.

Kanske dags att dra en ny runda, en ny presentation. All about me. Fast på ett anonymt sätt, nästan iallafall. Jag kallas M, är kort och fet, har en lillebror (får kallas V i bloggen) och två vanliga frånskilda föräldrar. Bor förtillfället ensam i en underbar liten lägenhet och jobbar (som vad låter jag blir osagt). Har en vovve, periodiskt. När jag orkar och vill, annars får ena föräldern ta hand om den.

Livet leker, vännerna blir bara fler och fler och varje dag är en fest. Eller inte... Har det lite smårörigt bland vännerna och träffas oftast i ärlighetens stund - de spritfyllda stunderna. Jag är helt säker på att min vikt är nycklen till allt. Är jag smal, blir jag vackrare. Är jag vackrare är det en gratis väg till karriär, kärlek och lycka. True story.

Så, en nystart. Börja från noll så blir det mindre rörigt.

xoxo M

Gör en fucking big presentation imorgon. Starta om på nytt. Still FattieGoesThin på A/M.