Nu ska ni får höra om M's stora, feta dag. En mindre smaskig berättelse om världens äckligaste tjej. 

Det började med att jag inte alls varit något speciellt hungrig. Hade ätit ett ägg (100kcal) och några skedar yoghurt naturell (50kcal) på morgonen och förmiddagen - nothing more. Sen blev jag dessvärre mer eller mindre tvingad till fika hos en gamling, så det blev en lussekatt (250kcal). Fine, ett litet kvällsmat sen får det vara bra.

Innan mitt pass var över kom en kollega vars dotter håller på att utbilda sig till konditior och hon har gjort en beställning på 10st tårtor, men beställaren hade aldrig dykt upp och gick inte att nå denne. Att sälja alla dessa 10 tårtor skulle tydligen inte gå heller, så mamman till dottern fick 6st så idag på jobbet var det julklappsutdelning tydligen. Jag och fyra andra kollegor blir alltså belönade inte bara med en tårtbit, utan en hel tårta va. Jag tar hem min tårta och ska precis slänga den, då den lilla oskyldiga tanken kommer "ät en liten bit, bara smaka". En fin, klassiskt fin bostontårta.

Här hörrni, fram tills detta låg jag på 400kcal, och kanske klarat dagen på 550kcal. Men icke. För jag smaka en liten bit. Sen åker soppskeden fram och jag bokstavligt slevar i mig tårtan. Jag äter som jag aldrig sett mat förr och håller nästan på att kväva mig själv. Hinner inte tugga, ta en sked och svälj. Jag hinner nog inte ens uppleva smaken. *Pling-pling* Så ringer det på dörren. Jag ställer ner tårtan på bordet och går och öppnar. Där står en vän "Nej men hallå! Chansade på att ta en snabbtitt om du var hemma när jag ändå passerade här!", "Oj så trevligt att se dig då. Eehm, eeeeh, eeeehm..." (jag får nästan lite panik och börja kallsvettas, tänk om hon får syn på tårtan som står ute i köket, helt sönertrasad för jag dykt ner som ett utsvultet lejon i den.) "... stig på! Gå du in till höger mot vardagsrummet så ska jag bara in till köket och fixa en grej snabbt!". 


Jag rusar in mot köket, slänger tårtan, dra fram disktrasan och dra runt några varv där jag stått (för smulor och skit vill jag lova att de låg runt om. Jag är en G R I S nämligen). Springer ut till vardagsrummet "Vill du ha kaffe, te, saft eller något? Har dessvärre inget att fika på." (För tårtan ligger nu bland mina äckliga sopor, vilket den borde gjort från början)

Mysig mardröm jag hade. Ännu mer realistisk. Drömde att jag, som vanligt, ätit som en gris. Min mage blev mer och mer uppblåst. Jag iaktog processen i speglen, sedan så började bristningar träda fram, en efter en. Tillslut började huden spricka vid magen och jag fick panik. "Snart explodera hela jag" var min tanke, och paniken började träda fram. Vaknade upp, kallsvettig och ångest. Jag är vidrig. Måste bli smal.

Jag borde spärras in i en liten grotta med enbart vatten i några veckor, månader eller kanske t.om år.

Nu ska jag skriva upp matschemat inför kommande dag. 

Frukost: Äpple m. yoghurt 100kcal
Lunch: Lunchlåda a 250kcal
Middag: Högst 250kcal

600kcal är mycket, men bättre än dagens 1000kcal.

Tiden springer iväg och man tvingas inse att beslut måste fattas. Vissa saker kan man inte bolla med i en evighet - tyvärr. Jag påminde mig själv idag att avsluta ett kapitel i mitt liv. "Blod, svett och tårar" skulle kunna vara en beskrivning, men jag skulle ljuga om jag inte sa att det givit glädje, kärlek och lycka.

Varje morgon och varje kväll kommer vara förändrad. Det vet jag. Kanske mest positivt. Men inte helt smärtfritt ändå, för jag kommer gråta och jag kommer sakna. Jag hatar att veta detta. Men jag ska ner till botten, för bara där kan jag vända.

"Denna gånen händer det på riktigt" Men det gör ju aldrig det. Jag är ett skämt. En fet vanlig ful äckligt korkad människa. Dö.

Vaknade, hade ångest. Riktig jävla ångest, vet inte varför. Men vad gör jag då? Börja tänka efter varför jag har ångest. Jävla idiot jag är. Låg i timmar sedan med ännu mer ångest för jag kom på varför jag hade det - så det blev ju mer ångest för jag påminde mig själv. Herregud.

Anyway, jag har en plan! På måndag börja det. Ska försöka iallafall. Ska fasta två dagar, sedan äta ca 1000kcal en dag, sedan fasta två. Ja alltså i det mönstret. Önska mig lycka till, för det kan jag definitivt behöva.

Hejsan trevliga människa. Är allt bra idag? Inte? Men låt höra. Nu skall jag gnälla av mig, som vanligt...

För det första: Vissa personer äcklar mig, andra gör mig otroligt besviken och vissa såra verkligen rent av. Vissa gör allt det där.

Vissa personer irritera mig något fruktansvärt. Egentligen utan att göra något speciellt. Bara att prata med mig. Idag är definitivt inte min dag. Känner mig ledsen, arg. Yes, deprimerad. Igen. I år igen, jaja, jippie. =) Blir aldrig frisk, i guess.

Rolig fredag. Börjar sakta inser att jag är utesluten och ersatt. Av allt och alla. Jag vet att mina matrutiner har ett stort finger i spelet. Antingen håller jag mig på hemma plan för att slippa äta - eller för att äta (h-e-t-s-a).

Men det gör ont. Det svider att se sina gamla kompisgäng har nya vänner som det hänger med. Nya, roligare och snyggare tjejer att umgås med. Kanske lättare också, det har nog en stor betydelse också. Brukar kolla mig i speglen och får ångest. Det är hopplöst. Mitt ansikte går inte att göra något åt, det är som det är. Det kommer aldrig att bli snyggt, hur mycket åtgärder man än vidtar. Jag gråter och jag har ångest för mitt utseende och för att det är omöjligt. Precis som när någon dött - man kan inte riktigt inse att personen är borta föralltid. När man väl inse det blir sorgen starkare, men man tror fortfarande att det ska finnas något sett att få tillbaka personen. Precis så känner jag för mitt ansikte och kropp.

Men min kropp. Den kan aldrig blir vacker eller snygg - men den kan bli okej. Men jag MÅSTE sluta äta då. För att rädda något på mig. Väldigt ofta har jag självmordstankar för mitt utseende, för det monstret jag ser i speglen. Jag vill dö/avsluta min tid/försvinna, för jag vet att ingen vill ha mig. Ingen vill har ett äckligt monster. Det gör så himla ont att veta det. Men jag är alldeles för feg och patetisk för att ta steget, och har en alldeles för dålig självkaraktär för att kunna sluta äta. Jag lever i en ond cirkel. Usch...

Usch! Hamnar runt de envisa 1000kcal idag också. Kommer aldrig att hinna gå ner 7kg till jul om jag fortsätter i denna söliga takten. Skärpning som gäller nu. Har grymt ont i magen nu också. Imorgon ska jag sköta mig. Det lovar jag. Jag måste ner 7kg innan jul. Det är viktigt. Ska springa runt som en idiot. Ska ner. När jag nått målet så har jag en belöning som väntar. :)

En kompis ringde mig tidigt idag och bad mig komma över på kvällen. Eller de började igår. Idag hade hon beslutat sig för att bjuda på middag, rättare sagt tre-rätters. Uppfostrad som man dessvärre är så äter man upp det som ligger på tallriken, tackar för maten och berömmer den. Nu har jag suttit och räknat och klurat, ja. Minst 700kcal på den, sedan 300kcal innan dess. Eftersom jag inte heller är säker på de 700kcal, så sätter jag 1000kcal. Så 1300kcal, för att hålla säkra sidan. Ångest, ångest och ångest. Imorgon vill jag bara gå under jorden och dö.

Kolla på Karatefylla just nu, så är inte på något speciellt seriöst humör. Fy fan vad sjukt program. Men jag skrattar vettet ur mig. Framförallt när de hade smygfilmat bruden när hon typ hetsåt som en gris. Påminde om mig, när hon åt alltså. Men i övrigt gick det dåligt idag. Mycket dåligt på matfronten. Var hos mamma idag. Hon ville att jag skulle smaka på hennes saffranskaka. Sa att jag tagit en bit innan när hon hämtade sin tvätt. Den var så god. Det var den säkert också.

Tråkig dag. Var och lämnade hunden, filat naglar och funderat. Känns som det är dags att faktiskt planera något. Kanske morgondagen. Morgon: Activia 60kcal + clementin 40kcal Lunch: Banan 100kcal Middag: Ägg 100kcal Försöka iallafall. Jag är ju rätt värdelös på att hålla de jag planerat. Det är pga att jag är ful och fet. Alla fel jag gör är pga det.